Barnet i mig

Jag har fått en ny kompis, det skiljer bara några år i ålder och vi har roligt ihop. Hon är sju och jag sextiosju. Det går faktiskt att leka kurragömma i en lägenhet på 65 kvadrat. Datten är lite svårare, här tar min ålder ut sin rätt, hinner inte med.

Nu har vi tagit fram det batteri av leksaker som jag brukar ta fram när barnbarnen kommer på besök.

Jag är så glad att jag bevarat barnet i mig, i vissa avseenden blir jag aldrig vuxen och vill inte bli. En jobbarkompis i Motala uttryckte detta bra även om det kanske inte var menat som en komplimang efter ett antal practical jokes. Du är som en djävla kattunge :-)

Hjälpa andra och försumma sig själv

År 2015 har rent ut sagt varit ett skitår. Inte helt och hållet, vissa delar har varit bra, andra betydligt sämre. Jag har med blodsmak i munnen klarat av mina godmansuppdrag på ett sätt som gör till och mig belåten, jag själv är min främste kritiker.

Men det har haft ett pris, jag har försummat mig själv, jag har varit obalanserad och förlorat några vänner. Det har gått ut över mitt eget mående, mina egna prioriteringar. Att gå omkring som en levande tryckkokare där min drivkraft och styrka är en kontrollerad ilska är både bra och dåligt, men äter mig inifrån.

Bra för att jag blir effektiv i kontakt med myndigheter, står inte med mössan i hand, om jag driver en fråga för någon jag är ställföreträdare för och vet att jag har rätt så är jag helt kompromisslös. Det ingår i mitt uppdrag att bevaka rätt, sörja för person och förvalta ekonomi.

Jag vet att jag har oerhörd hjälp av min verbala förmåga i tal och skrift. En skrivelse ska inte behandlas olika även om den är skriven på olika språkliga nivåer, men ett bra skriftspråk väcker respekt, det är bara så!

Jag har träffat många gode män som är upphöjda av sitt uppdrag som god, gärna berättar det och ibland utger sina huvudman.

Riktigt dåligt, jag själv fulls av djup ödmjukhet att jag har förmågan att göra skillnad för andra. Använder aldrig begreppen god man och huvudmän i relationen med de jag har uppdrag för. Mycket trevligare bara med förnamn.

Är aldrig auktoritär och alldeles för toksnäll. Jag har aldrig hittills under en tjugoåring gärning som god man hittills träffat någon huvudman som jag inte utvecklat en personlig relation med och vi båda tyckt om varandra.

Och då ska ni veta att jag varken vill ha eller får de lätta uppdragen.

Mitt allra första uppdrag är väl ett typexemel på det. En kille som bytt gode män som andra byter skjortor. Dåvarande överförmyndare som var revisor i en kamratstödjande förening inom psykiatrin där jag var verksam och tillhörde målgruppen, alltså ett psyko, tillfrågade mig om jag ville ta detta uppdrag. Hennes motivering var att jag var stark i mig själv (kan väl tolkas som tuff om man vill).

Accepterade, men visste inte ett jota vad jag gav mig in på, visste inte vad ett godmansuppdrag var, kunde ingen bokföring. sedan började det stora vansinnet, lärde mig bokföring i DOS under en helg, men det var det lilla problemet. Huvudmannen visade sig ha en obändig frihetslängtan och vara den allra skickligaste manipulatör jag hittills mött.

Det var inledningen till en hisnande resa, två intellektuella värjor korsade varandra. Vem vann, båda, vi kämpade på i fyra år :-)

Nationalismens högtid

Idag har jag tjuvstartat att fira nationaldagen med att frisera mig hos en irakisk frisör, köpt korv av en man också med utländsk härkomst. Allt under gemytligt småprat och skämt och glada skratt.

Är jag svensk, ja enligt passet, men i övrigt? Ser det inte så, jag är världsmedborgare, ingen fanatisk nationalist, inte heller överdrivet stolt över att vara svensk. Vi har en svart historia, mätning av rasbiologi, tvångs sterilisering och lobotomering av psykiskt sjuka, lät Hitlers trupper röra sig fritt i Sverige under andra världskriget.

Social kompetens, bara förnamet

På gång och cykelvägen från Helges Livs gick jag ifatt en kvinna med fyra hundar. För mig är det självklart att dyka ner i flocken och få vänskapliga hundkyssar. Bara så självklart.

Matte bröt på svenska, jag frågade varifrån kommer du?

Polen, svarade hon. Jag frågade vet du vart jag ska åka snart? Nej, sa hon. Polen sa jag.

 Arbetslinjen är död

Ja, så uttryckte moderaten Schlingman nyligen. Vi är nog många som såg detta komma för årtionden sedan. 

Den automatiserade produktionen med robotar och liknande är den nya tiden. En robot eller en automatiserad industriprocess producerar utan behov av raster, behov av semester, pappa- eller mammaledighet eller sjukledighet. Det här innebär att det krävs allt färre för att producera allt  mer.

Den samlade privata industri- och tjänstesektorn är det som bär Moder Sveas ekonomi. Det innebär att dessa är de som kommer att försörja alla oss svenskar på ena eller andra sättet

Här kan vi välja att några få arbetar och med hög inkomstskatt försörjer de övriga. Eller att alla arbetar men färre timmar, att vi delar på det arbete som kommer att återstå.

Den totala kontentan, den ekonomiska blir lika. Alla svenskar försörjs ytterst av samma peng. Vi kan då välja att låta några få jobba ihjäl sig för att försörja oss övriga. Eller att dela på det arbete som finns, dela utökad fritid lika, dela utökad livskvalitet lika.

(VPK) vänsterpartiet kommunisterna har länge drivit frågan om sex timmars arbetsdag. Det kan väl sammanfattas som att även en blind höna kan finna ett korn :-)

Det går att lära en gammal hund sitta!

Hade en kompis för många år sedan som när jag kämpade med blårutor, virus och datakrascher i Windows, varför kör du inte Mac?

Glömde aldrig hans ord, men fortsatte kämpa mig igenom olika nya Windows-versioner. Gått från DOS till Windows 8, men Windows 8 blev droppen, ett obegripligt helvete med pekskärm.

Köpte en MacBook Air, hade lite löjliga startproblem. Kunde inte skapa ett applekonto för jag hittade inte @. Löjligt, javisst, det behövdes ett tangentbord PRO som fanns i datorn.

Det stora problemet med resten är att lösningen är för enkel på en Mac. Så enkel att en Windows-användare inte förstår att det kan vara så enkelt. Skapa en ny post tryck +, ta bort tryck -, flytta dra och släpp.

Mac är en dator för dummies om de inte blivit hjärnskadade i Windowsmiljöer