Hjälpa andra och försumma sig själv

År 2015 har rent ut sagt varit ett skitår. Inte helt och hållet, vissa delar har varit bra, andra betydligt sämre. Jag har med blodsmak i munnen klarat av mina godmansuppdrag på ett sätt som gör till och mig belåten, jag själv är min främste kritiker.

Men det har haft ett pris, jag har försummat mig själv, jag har varit obalanserad och förlorat några vänner. Det har gått ut över mitt eget mående, mina egna prioriteringar. Att gå omkring som en levande tryckkokare där min drivkraft och styrka är en kontrollerad ilska är både bra och dåligt, men äter mig inifrån.

Bra för att jag blir effektiv i kontakt med myndigheter, står inte med mössan i hand, om jag driver en fråga för någon jag är ställföreträdare för och vet att jag har rätt så är jag helt kompromisslös. Det ingår i mitt uppdrag att bevaka rätt, sörja för person och förvalta ekonomi.

Jag vet att jag har oerhörd hjälp av min verbala förmåga i tal och skrift. En skrivelse ska inte behandlas olika även om den är skriven på olika språkliga nivåer, men ett bra skriftspråk väcker respekt, det är bara så!

Jag har träffat många gode män som är upphöjda av sitt uppdrag som god, gärna berättar det och ibland utger sina huvudman.

Riktigt dåligt, jag själv fulls av djup ödmjukhet att jag har förmågan att göra skillnad för andra. Använder aldrig begreppen god man och huvudmän i relationen med de jag har uppdrag för. Mycket trevligare bara med förnamn.

Är aldrig auktoritär och alldeles för toksnäll. Jag har aldrig hittills under en tjugoåring gärning som god man hittills träffat någon huvudman som jag inte utvecklat en personlig relation med och vi båda tyckt om varandra.

Och då ska ni veta att jag varken vill ha eller får de lätta uppdragen.

Mitt allra första uppdrag är väl ett typexemel på det. En kille som bytt gode män som andra byter skjortor. Dåvarande överförmyndare som var revisor i en kamratstödjande förening inom psykiatrin där jag var verksam och tillhörde målgruppen, alltså ett psyko, tillfrågade mig om jag ville ta detta uppdrag. Hennes motivering var att jag var stark i mig själv (kan väl tolkas som tuff om man vill).

Accepterade, men visste inte ett jota vad jag gav mig in på, visste inte vad ett godmansuppdrag var, kunde ingen bokföring. sedan började det stora vansinnet, lärde mig bokföring i DOS under en helg, men det var det lilla problemet. Huvudmannen visade sig ha en obändig frihetslängtan och vara den allra skickligaste manipulatör jag hittills mött.

Det var inledningen till en hisnande resa, två intellektuella värjor korsade varandra. Vem vann, båda, vi kämpade på i fyra år🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s