Jag älskar det multietniska Sverige

Jag sålde en cykel på Blocket och fick svar av en kvinna på bruten svenska, de ville komma och titta på den. Efter lite mobilsamtal med hjälp av sonens lite bättre svenska hittade vi varandra. Man, kvinna, en son runt tretton och en liten flicka i famnen på modern.

Vi utbytte artighetsfraser, skakade hand och jag kunde inte motstå utan smekte den lilla flickan över huvudet och sa: Vad fin hon är! Mamman blev jätteglad och tackade upprepade gånger.

Är det inte så här relationer med andra borde vara, artighet, att utbyta respekt, att kunna uttrycka komplimanger?

Jag minns en gång på Eksjö Värdshus (Abborravik). När jag gjorde min beställning sa mannen bakom disken (av utländsk härkomst). Har du utländsk härkomst? Nej, sa jag förvånat, varför frågar du? Jo, sa han, du pratar med händerna (gestikulerar). Jag tolkade det som en fin komplimang.

Han hade rätt (och fel), jag är svensk, men väldigt osvensk. Om jag träffar någon jag tycker om är det självklart för mig att uttrycka det. Djävligt osvenskt.

Jag vet, jag är annorlunda, jag är osvensk, har lätt att uttrycka känslor, är extrem djur- , barn- och människovän.

Om jag är annorlunda är jag stolt över att vara annorlunda, att vara osvensk!!!!!!!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s