Vi djurvänner är inte som alla andra :-)

Inte heller vill vi vara.

Jag är medlem i Djurens Vänner Vetlanda och har anförtrotts elektronisk nyckel och fått uppdraget att hjälpa till att socialisera Ceasar, en liten rödaktig figur runt året. Skygg men ack så snäll, njuter av att bli klappad, pratad till, kammad.

Ceasar är mitt uppdrag, men Ceasar är inte ensam, svartvite Gizmo i en annan bur protesterar högljutt över att jag tillbringar (för mycket) tid med Ceasar. Kan naturligtvis inte motstå och går in till Gizmo och hans burpolare och kelar med dem. Jaha, då vaknar burpolaren till vänster om Gizmo till liv och vill också ha besök och ja, har man börjat. Men när jag går ut vill ha följa med och blir lite sur när han inte får, ger mig ett lovebite så lätt blodvite uppstår.

Och sist efter fråga om det var ok, Malte i karantänen. De andra är endera fler i burarna eller kan se och höra varandra. Men Malte så hopplöst ensam.

Hygieniska restriktioner, alltid karantänen sist. Aldrig varit hos Malte, satte mig på distans och smekte honom med ord. Närmade mig sakta, smekte honom fjäderlätt, fjäderlätta fingrar över huvudet, under hakan.

Malte och jag blev kompisar direkt.

Uppdragen i Djurens Vänner är en bjärt kontras med den hårda verklighet jag annars är verksam i. Det mjuka och det hårda neutraliserar varandra, skapar inre harmoni.

För att citera Eleganten från vidderna Eddie Meduza: För djävle bra!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s