Kärleken till en katt

Besökte Djurens vänner i Vetlanda. I en bur fanns en filur som stack ut, en kolsvart herre vid namn Kim. Jag frågade om jag fick gå in till honom och javisst. Som den självklaraste sak lyfte jag upp honom och han låg så trygg tätt tryckt emot mig. Gick sedan ut för att titta på de andra katterna och Kim protesterade högljutt.

Lätt omtumlad gick jag ut, Malin ordf var utanför och gick fram till henne och sa, jag är förälskad! Så pass omtumlad att jag glömde sambons rullstol utanför bilen och försökte backa ut. Detta resulterade i en rispa i en nästan ny bil😦

Åkte tillbaka till katthemmet nästa lördag och därefter nästa. Nej, det var kört, vi tingade Kim. Jag skulle vilja formulera det så som att Kim valde mig (oss), inte jag (vi) som valde honom.

Nu är han installerad och av alla tecken så älskar han sitt nya hem. Han smet oavsiktligt ut alldeles förtidigt. Fick lite ont i magen, går han tillbaka till gamla jaktmarker? Men han kom tillbaka klockrent, både denna och alla kommande gånger.

Inte nog med det, både Frida och Kim går in och ut genom ett öppet fönster i vardagsrummet. Kim har mutat in vårt närområde som sitt (och Fridas) revir och ve den katt som kommer för nära. Hamnar Kim i knipa hjälper Frida till att försvara.

Trots allt är Kim min katt, han hoppar med självklarhet upp på mitt bröst när jag ligger i sängen och bara lägger sig och tokspinner. En annan favoritposition är med huvudet i mitt vänstra armveck, som i trance, somnar på någon minut och tassarna spritter i drömmen när han jagar en drömråtta eller något.

Jag är hopplös djurvän, kan på ett sätt telepatiskt “prata” med djur. Allt jag gör går på instinkt, jag gör saker per automatik. Har aldrig läst böcker i ämnet och kommer inte att göra. Sunt förnuft och att känna in situationen, vibbarna.

Det allra viktigaste är att sända ut signalen, jag är djurvän, jag är intresserad av dig. Genom telepati, kroppsspråk eller vad det är. Men att göra det på behörigt avstånd. Kalla in, men låta djuret avgöra om det vill eller inte!!!

Precis samma gäller att närma sig ett barn. Genom att vara för burdus kan jag skapa en låsning som inte går att låsa upp. Första intrycket är nyckeln.

Jag har varit på besök hos människor som haft djur (eller barn). Efter några minuter ligger hundarna vid min fötter, katterna i mitt knä eller med barnet på golvet i lekrummet.

Hussar, mattar, föräldrar tittar förvånat på mig. Jag bara rycker på axlarna, slår ut med händerna, det brukar bli så här🙂

Den här sidan av mig själv, den mjuka, älskar jag. Jag har andra sidor jag inte är stolt över. Men ibland går detta ihop, det mjuka och det hårda.

För att klara en powerdog krävs några saker. Total brist på rädsla, en naturlig auktoritet och kärlek. Hundar som schäfer, pitbull, riesen snauser, amstaff och rottweiler som jag själv har erfarenhet av kräver sin husse. Det ligger i hundens natur att söka ledarrollen i flocken. Har du inte stake nog tar hunden kontroll över dig.

To be continued… Sometime (maybe)

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s